French, 1753-1822  Related Paintings of Jean-Baptiste Hilair :. | Mrs Benjamin Tallmadge | Boats in the Harbour at Evening | Diana at the Hunt | Study for woman seated Beside a vass of flowers | Flowers and Fruit |
Related Artists:
Dufy Raoul
Le Havre 1877-Forcalquier 1953 was a French Fauvist painter. He developed a colourful, decorative style that became fashionable for designs for ceramics, textiles and decorative schemes for public buildings. He is noted for scenes of open-air social events. Raoul Dufy was born at Le Havre, in Normandy, one of a family of nine members. He left school at the age of 14 to work in a coffee importing company. In 1895 when he was 18, he started evening classes in art at Le Havre Ecole des Beaux-Arts. He and Othon Friesz, a school friend, studied the works of Eug??ne Boudin in the museum in Le Havre. Raoul Dufy, Regatta at Cowes, (1934), Washington D.C. National Gallery of Art.In 1900, after a year of military service, Raoul won a scholarship enabling him to attend the Ecole Nationale des Beaux-Arts in Paris, where he was a fellow student with Georges Braque. The impressionist landscapists, such as Claude Monet and Camille Pissarro, influenced him. Introduced to Berthe Weill in 1902, she showed his work in her gallery. Henri Matisse's Luxe, Calme et Volupte, which Dufy saw at the Salon des Independants in 1905, was a revelation to the young artist and directed his interest towards Fauvism. Les Fauves (wild beasts) emphasised bright colour and rich bold contours in their work, and Dufy's painting reflects this approach until about 1909, when contact with the work of Paul Cezanne led him to adopt a somewhat subtler technique.
Heinrich Burkel
German, 1802-1869
hedvig eleonoras
Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, född 23 oktober 1636, död 24 november 1715, var svensk drottning och riksföreståndare, dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp och Marie Elisabeth av Sachsen och gift i november 1654 med Karl X Gustav. Hon var med honom i Polen 1656 och i Danmark 1658. Hon var Sveriges drottning i sex år, men de facto "första dam" till sin död 1715, i femtiofem års tid. Hon blev änka 1660 och levde som änkedrottning i ytterligare 55 år. Kung Karl II av England friade till henne något år efter makens död, men hon tackade nej, med den formella motiveringen att hon önskade vara sin döde make evigt trogen. Hon satt i förmyndarregeringarna för både sin son Karl XI och sin sonson Karl XII, 1660-1672 samt 1697, och sedan i rådet 1700-1713, men hade i verkligheten aldrig så mycket att göra med politik, utan var nöjd med att formellt presidera över regeringen och hovet som monarkins symboliska överhuvud och representant. Hon stödde dock den profranska och antidanska policy som fördes av regenterna. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv; då han blev gammal nog att sitta med vid regeringens sammanträden, talade han inte direkt till ledamöterna, han viskade i stället vad han ville veta till riksänkedrottningen, och Hedvig Eleonora frågade sedan regeringen med hög röst vad han ville veta. Då sorgeperioden formellt bröts år 1663 var hon värdinna för omfattande festligheter, och det var i hennes namn Sveriges första fasta teater öppnades i Stora Bollhuset och Lejonkulan 1667. Hedvig Eleonora, "Riksänkedrottningen", hade en dominant och temperamentsfull personlighet och dominerade det svenska hovet totalt fram till sin död. Även efter sin sons giftermål 1680 och fram till sin död 1715 var hon den verkliga drottningen och behöll sin position som "första dam"; sonen kallade henne "drottningen" och sin fru för "min fru". Under stora nordiska kriget var hon 1700-13 representant för kungen, men intresserade sig inte heller nu mycket för politik- vid audienser för utländska sändebud kunde antingen "moltiga" eller gapskratta åt dem. Hon intresserade sig för kortspel och arkitektur. Hon kunde spela kort till inpå småtimmarna. Drottningholms slott samt Strömsholms slott påbörjades av henne. Vid båda slotten lät hon anlägga stora parker i tidens stil.